Just my luck.

Inte okej. Idag hade jag idrott andra timmen. Det var cirkelträning. Jag och Emelie skulle hoppa jämfota på en bänk och då hoppade min insulinpump också, så jag tog av mig den. Stoppa den på.. någon låda på väggen.
Åh nej. Glömde den, men visste inte om det. Sju timmar senare märker jag det och måste få tag i den.
Alltså.. Det känns inte som om jag har diabetes. Jag vill inte ha det! Jag accepterar inte att jag har det och jag tycker det bara är orättvist och onödigt att ha de så de går inte in i huvudet på mig att hantera den heller..
Och ännu värre var det för mig då jag var yngre. Då var det som att dom vuxna bara såg sjukdomen i mig. Så fort jag var hos någon och vi skulle fika skulle jag helt plötsligt inte få de som stod framme på bordet, eller så kommenterade dom "får du verkligen äta det här?.." "du kanske bara ska ta en. :)"
Visst, kanske för mitt egna bästa. Men pappa har alltid varit bra mot mig tycker jag. Vore det inte för min pappa hade jag inte klarat av min sjukdom. Min mamma är jättefin och hjälper till hon också. Hon försöker sitt bästa. ♥
Det jag tycker är fint med dom är att jag får också fika, och så hjälps vi åt att komma ihåg att ta insulin för det jag just har ätit. Men är man själv så är det som om dom inte tror på en om man säger att jag faktiskt också får ta en kaka..
Och då man var liten och sa till en annan liten i samma ålder så var det som "ew! får jag också diabetes nu bara för att jag tog i dig eller drack från samma glas som dig?!" Visst, dom är ovetande. Men ändå. Jag ville inte säga att jag hade diabetes till någon ny jag träffa. Speciellt inte efter att jag blev kär i en kille över internet då jag var typ nio, och sen dissa han mig och tyckte jag var äcklig då han fick veta att jag hade diabetes.
wtf?! Har ni tänkt på hur dryga och hemska barn är? Dom är inte ett dugg snälla mot varandra om man överhör någon på bussen. Man vill ju bara börja gråta. Men det fina med barn är också att dom talar oftast bara ren sanning mellan varandra. Och det är ju bra, oftast.
Men.. Tänk hur annorlunda allting hade varit om ingen hade ljugit. Allt du hörde var sanning. Tänk hur all reklam hade sett ut, haha! ojojoj.. Och där har ni btw ett bra tips på en film om lögn & sanning. Inventor of lying.
Förlåt för att alla raderna gaddar ihop sig i varandra. Jag måste börja använda mozilla firefox då jag ska blogga..
#1 - Amanda (:

the inverntor of lying är ganska bra! :)

Har faktiskt gjort ett inlägg i min blogg om filmen då jag hade hyrt den.

Men den var väldigt speciell tycker jag... ;)

men tänk om världen såg ut som i filmen.

btw, det där med bussen och så..

tycker inte alls att det är trevligt att åka med

gunnarsbyn bussen efter skolan.

hmmm.. speciellt förut.

då var det 2 barn i typ 7-8års åldern som typ

satt och skrek fula ord år varandra, tävlade om

vem som lärde sig svära först... ja det är så det ser ut nu.