Dag 03 – Mina föräldrar
När jag var liten kunde jag inte sova utan min mamma. Jag gick aldrig och la mig utan henne. Jag sov inte i mitt egna rum förän jag var typ 10 år. Och jag har alltid tyckt om att sova så varje morgon jag skulle upp till skola var jag för trött för att kunna ta mig upp (jag var uppe hela nätterna också, still I do) så pappa kom alltid in i sovrummet och lyfte mig till köket och satte mig på en stol med en filt, där frukosten var serverad. :) ♥
Jag har alltid tyckt att jag aldrig får göra någonting för dom, att alla de andra barnen får göra preciiis allting - utom jag. Att dom gjorde det för att vara elak mot mig även fast dom sa motsatsen.
Men nu när jag tänker på de sakerna som jag inte fick.. åka utomlands då jag var 12? Med en kompis? Vara ute till 12 då jag var 7? Cykla till stan mitt i natten på en väg där alla kör som en idiot då jag var 13? Festa på nyår?
Allt låter ju kul och jag hade velat göra allt egentligen men hade jag varit min egna unge hade jag blivit lite ledsen att hon hade velat göra allt det där.. för jag hade inte låtit henne.
Jag tycker att dom har uppfostrat mig bra och jag skulle inte klara mig utan någon av dom. Jag hade inte klarat min sjukdom utan all deras hjälp. Pappa har alltid hjälpt mig med min diabetes, sen jag var 8 år gammal. Dom började köpa all sorts annan mat och ändrade deras matvanor för min skull. Pappa påminner mig varje gång jag ska byta ampull och nål, senast idag - för jag glömmer det själv.
Mamma finns alltid där för mig då jag behöver prata om någonting alls. Jag har aldrig velat prata med henne för jag har bara tänkt att hon inte alls förstår hur det är, men då jag pratar med henne gör hon bara allting bättre för mig.
Det är så fint att dom är så rädd om mig. :)
En fin pappa/dotter film jag tycker alla borde se som jag såg i helgen är "Taken".
Jag älskar min mamma och pappa! ♥
