thoughts

På meningen "kärleken är blind"

Att man så enkelt kan falla för en fin mening. En kär liten söt meningen med sockrade ord som fastnar i huden på en, som en tatuering, som ett ärr. Det kan vara ett fint ärr, men det beror på hur det slutar sen. Det kan vara ett fult ärr som man ångrar att man har och skäms om någon ser, och det kan vara ett fin ärr, ett hjärta. Ett minne som man tycker om.

Då man fått höra en sockrad mening och faller för den, men blir kär i den och man blir glad då man tänker på det så tänker man att den här personen, "det är den jag vill vara med".

Man kan bli så kär i dessa ord som man velat höra och fått höra att man kanske inte hör de orden man inte ville höra. Eller så hör man dom också, men blockar dom för att den sockrade meningen övervinner det onda.

Man vill inte tro på det. Man blir blind. Förblindad av kärleken.