För jag säger så

Och om hur pshykiskt mycket är.

Man lever med sig själv

Man behöver inte ens göra en fullföljd tanke för att du ska styra dina armar och ben.

Du bara gör de.

Men också mycket viljestyrka till att kunna göra saker. För många blir förföljd av tanken "jag klarar inte av det"

Men jag menar, titta bara på alla runtomkring dig 

Vem är din förebild? Vad har den personen lyckats uppnå? 

Det gäller bara att släppa ordet "inte"

Jag tänker mycket dagligen på normer.

Dessa guidelines någon för länge länge sedan tyckte att så här ska det vara

Som levt vidare i generationer och som vi går efter dagligen

För att många kan relatera till dom sociala reglerna och tycka samma sak.

Men gud förbjude de som skulle ha en egen vilja.

Då blir man inte accepterad av samhället. 

För att man inte spelar enligt reglerna.

Men om vi tänker så här

Vad är det som får oss att känna att detta är rätt eller fel?

Uppfostran. Från våra föräldrar. Eller annan modersroll. Från våra förfäder.

Hade dom blivit lärd sig något annat

Hade vi lydigt följt andra mallar.

Som barn ifrågasätter man mycket saker som vuxna säger. När de inte kan ställa sig till svars för de små oprogrammerade hjärnorna får dom tillbaka

"För att jag säger så"

Eller 

"Det bara är så"