Är jag gammal nu?

2015-03-31 @ 22:58:00 | Kommentarer: 0
Det har inte ens gått en vecka och jag har beställt mig min andra bok innan jag fått hem min första.

Den heter "Hello Green" 
Spännande recept med bara grönt från växtriket!
Fan nu ser jag mycket fram emot den.


Bloggen har dött ut

2015-03-31 @ 02:07:46 | Kommentarer: 0
Det är sorgligt.
Kolla på alla mina länkar bara.
Alla jag kände bloggade
Mitt liv ute i Skogså bestod till 70% av alla kolla alla länkar dagligen,
Blogga min blogg,

Ah, de va de.

Men nu? Nu är alla stilla.
Dom ligger kvar som när jag sist såg dom.

Och inte ens det.
Dom bästa bloggarna är nu borttagna eller lösenords skyddade.


Det bloggar jag ser idag är mest mat tips, inredning eller kissie.

Jag saknar mina gamla sociala medier och elektroniska leksaker.
Lunarstorm. Hamsterpaj. Pixbox. MSN. Blip. Knapptelefonen. MP3. Freestyle. You name it.

Alla.

När inte ens Spotify fanns 
När facebook bara var för old ppl

När man kunde vibba folk.


Förstår ni vilken förmögenhet personen som skulle återskapa MSN skulle tjäna?
En hel genereation skulle köpa den. Ifall den inte var gratis. Unga hatar facebook nog som det är idag. Vad har vi? Vi använder messenger via facebook, men självaste facebook är det mest skräp och inget som man vill läsa.
Ungdomarna skulle återvända till bara MSN och instagram.

Har för mig att jag hört facebook köpte messenger. Svin. Det var bra som det var. Ha facebook vid sidan om.


När det är

2015-03-31 @ 01:38:06 | Kommentarer: 0
Skönt att vara arbetslös:
På morgonen. Defenetivt.
Men också som nu till påsk. Jag behöver inte ta ledigt. Jag behöver inte förlora pengar. För jag har inga.
Jag ska till stan imorgon på en fika. That's it.
Fira Tim på onsdag. 
Upp tidigt på torsdag och köra ner till Strömsund.

Skönt att ha ett jobb:
Pengar. Kunna leva. Kunna bidra. Kunna köpa vad man vill ha. Kunna känna sig viktig. Få rutin på livet. Hjälpa andra. Känna mening med saker och ting.



Det problemet jag har nu är att jag inte har något jobb fram till i Juni.
Och det andra problemet är att jag bor i ett hus.
Det tredje problemet är att jag inte har något körkort så det blir svårt för mig att skaffa jobb under de två månaderna jag inte har jobb. Det betyder 3 månader utan pengar.

Så nu ska jag ta handen i kragen. Plugga. Trötta skiten ur min körskolelärare och ta på mig hemservice jobb i två månader.
Skönt med blogg. Kunna lägga upp vilken bild som helst utan att behöva ha en motivering alls faktiskt.
För jag menar,
Den här bilden är 4 år gammal från när jag och Henis Penis skulle gå på Boden Alive.

P.S
Lite störd faktiskt på att blogg.se inte kommit längre i utvecklingen att man skulle kunna ladda upp videos direkt här.
fy och skam. 

Två av de finaste bilderna jag någonsin tagit

2015-03-30 @ 23:48:11 | Kommentarer: 0
Henis Penis hon selfe!

Idag

2015-03-30 @ 23:08:21 | Kommentarer: 0
Var en fin dag ☺

Förutom slasket.

Jag tror inte man förstår när man sitter i bilen hur hemskt det är att gå på gångbanan brevid slask pölen.

The stuggle is real

Så jag gick in till Mona idag och bad henne hjälpa mig komma igång med teorin på körkortet

hon sa att jag skulle komma in kl 17.30 för info

Men före jag gick till Mona hade jag mina underbara pensionärer! Eller som mamma kallar dom, mina små russin 😊

Jag lär dom hur man använder en ipad och sociala medier samt grunder.
Och idag lärde vi oss vad facebook var för nå!

Så jag gick till coop, handlade mer lchf shit

Bakade lite äggbröd och sånt
gjorde några "fatbombs" i iskuber
Smakade skit

Sånt händer.

Ludrvig lagade avloppet på toan och igår satte han upp den sista biten av tak i vårat sovrum!

Pappa skjutsade mig till trafikskolan, eller, jag övningskörde dit
Alltså kom igen Tina det är fan på tiden
Jag har inte rört min bil på så länge så den har bokstavligt talat börja mögla.

Ni ser, jag har en läcka i framrutan
Så de droppar in vatten
Och nu är den sjuk
Så jag måste bota den eller sälja den

Iaf när jag kom mig dit tyckte jag att den här infon har jag redan varit på?
Det var så nybörjar infon

Så Mona missförstod mig helt för hon fråga mig vad jag gjorde där hahhah


Men.
Nu är de då inbokat den 7e för hjälp av teorin.

Och imorgon kommer jag att vara lite nervös
För jag ska ta en fika på stan och prata om mitt kommande jobb

Så vuxet.

Och så ska jag försöka förhandla mig en bättre lön.
Kan bli svårt.
Lycka till
Till mig.


Men något som var nog dagens höjdpunkt var när Elina och Mattias kom förbi

Vi stoppade Hogge i kattväskan som jag köpte idag 
HAH
Han såg ut som en aubergine!
Sen gick vi över till Mia, hennes mor, min granne, och Hogges uppfödare
Med han i ryggan

Haha han är förvånandsvärt bekväm i den?

Tror jag ska börja ta promenader med honom i ryggan för han tycker om att bli buren och få se sig omkring.
Hah, jani.

okej so this just happend

2015-03-30 @ 15:02:56 | Kommentarer: 0
Holger är alltså för stor för vad som klassas för en kattväska.
Jag får bara plats med halva min katt.

Insperation till min första gadd

2015-03-30 @ 02:53:19 | Kommentarer: 0




För jag skapade faktiskt ett litet spararkonto till detta den 26e mars. De ni!

Dock vill jag rita min tatuering själv.

Jag har en tatueringsmaskin också


Men skulle aldrig tatuera mig själv,
Ifall ni hann bli oroliga.

Kurres anda lever livdare

2015-03-30 @ 02:12:04 | Kommentarer: 0
Ni har förmodligen hört om Kurre.


Detta eviga tjat om denna katt!
Sry men ni kommer aldrig få sluta läsa om honom

För han pricka fan rätt i hjärtat


Kurt iaf, han var min bästa vän.

När han fick sin spruta för att somna in
Detta är inte lätt att skriva utan att gråta

Så sa denna förbannade djurläkare att jag kommer säkert hitta mig en ny kisse som kan få den fina kärlek jag gav Kurre


När hon sa det ville jag inget mer än att be henne dra åt helvete.
Ursäkta språket men jag kände mig så grovt förolämpad för någon anledning 


Denna förbannade djurläkare är ingen förbannad djurläkare

För hon hade rätt. Det skulle bara ha behövt ta 3 år innan en annan pricka rätt i hjärtat.

Men hur fin Holger må vara 
Och hur gränslöst jag älskar denna kisse också

så säger jag aldrig att han är den finaste kissen i världen.
För han är näst bäst i världen.
Och det är den finaste titeln man kan få av mig som katt.


För Kurt har jag han, precis som allt han var
Och det är ingenting som kommer att ändra på det.

Forever never ends.



Man kan tycka att jag är löjlig nu
Men jag vill mig se Kurre i Holger.

Och det har hjälpt mig
Så många nätter
Alla de gånger jag gråtit mig varm i ansiktet av bara tanken att jag inte fick ta hem han den dagen i mars för tre år sen

It fucking breaks my heart


Men det blir bättre. När Holger är här.

För att han är fruktansvärt rolig, snäll, busig, mysig, egen på sitt sätt och bästa vän med mig.

Som Kurre.

Jag har också bestämt mig för att göra en tatuering, till minne av honom. Min första tatuering och det kommer svida som faan
Men det gör det redan. Så det är helt okej.

Våran kyl har aldrig varit så full som när papa betalar

2015-03-30 @ 02:11:13 | Kommentarer: 0

hello bloggilogg

2015-03-30 @ 02:06:04 | Kommentarer: 0
Idag var en bra dag.
Även fast jag försov mig
För jag tänkte ju att det var en timme kvar tills jag började
Men så hade jag glömt bort det imorse att det var ju i natt man ändra klockan

Ugh.

Men de blev bra iallafall!
Åkte och handla mat för över 600 kr
stekte mig rimmat sidfläsk och gjorde broccoligratäng med ett ton av ost och grädde

Haha lchf är typ den grisigaste dieten
Man kan inte tro att det är en diet faktiskt.


Beställde mig också en bok idag
Hör och häpna.

Den heter
"Diabetes. Inte - den natruliga vägen med LCHF"
50 spänn på bokus.com

det får den vara värd! 


När jag läste igenom min blogg

2015-03-29 @ 01:31:49 | Kommentarer: 0
Måste bara lägga in en liten note till mina närmaste vänner

Tre nostalgilåtar jag börjat lyssna på den här senaste veckan
Någon än jag som kan dom utantill?!
Eller blev de bara nostalgi för mig?!

1. Genom eld och vatten - Sarek
2. Största första kärlek - Sk8
3. The duck song

+ Anton och Affe hahh

Tina. 12 år gammal.
+ så vet jag inte riktigt vad jag ska ta mig fill med alla kategorier. It's all a big mess. 
Och designen på bloggen.
i'm too old for that shit

Tidrapport

2015-03-29 @ 01:20:31 | Kommentarer: 0
Hur gör man om man jobbar natt denna natt?
För klockan ställs fram en timme


Nä okej nu kom jag på hur de går tilk
Fick en liten sån där hjärnglitch

Tänkte nämligen att man fick en timme till


Nä men alltså 
Vva

Okej man ställer fram klockan en timme
Man får alltså sluta en timme tidigare.


Men när man ställer tillbaka klockan? Får man en extra timme betalt då eller är det bara att suck it the fuck up? 

För om man ska räkna de på timrapporterna, skriver tiden man börjar, tiden man slutar och de totalt jobbade timmarna

Då blir de fel i databasen när man skrivit in en timme för mycket på ett vanligt pass?

Och de som jobbar nu i natt tjänar på det? För dom jobbar en timme mindre men får likförbanat betalt för den?

De måste vara orättvist om man alltid får de passet där klockan ställs tillbaka haha...

Och: är det vår nu??

fml

2015-03-27 @ 19:47:08 | Kommentarer: 0
Okej idag har inte variten så bra dag haha

Stinkdoften jag berättade om tidigare
Den kommer från vårat avlopp.

Det luktar skit i toaletten nere och ifrån varmvatten beredaren som vi har i garderoben i sovrummet.

Oh the happy joy of owning a house.

Haha tror maten blev en sådär
Då de inte riktigt var matig

My, Pontus, Fredrik, Emelie, Angelika, Ludvig kom hem

Jag provade göra en LCHF chokladmousse baserad på avakado 

Smaka tammefan skit 
Ren kakao blandad med avakado.

Sen spillde jag ut en öl från trappen ner på vårat nyslipade golv.
Och jag brände mig på spisen.

Är det något som gör mig arg direkt är när jag bränner mig



Ugh.


För jag säger så

2015-03-27 @ 07:39:59 | Kommentarer: 0
Ibland förvånas jag av tankar som slår mig
Och om hur pshykiskt mycket är.

Man lever med sig själv
Man behöver inte ens göra en fullföljd tanke för att du ska styra dina armar och ben.
Du bara gör de.

Men också mycket viljestyrka till att kunna göra saker. För många blir förföljd av tanken "jag klarar inte av det"
Men jag menar, titta bara på alla runtomkring dig 

Vem är din förebild? Vad har den personen lyckats uppnå? 

Det gäller bara att släppa ordet "inte"


Jag tänker mycket dagligen på normer.
Dessa guidelines någon för länge länge sedan tyckte att så här ska det vara
Som levt vidare i generationer och som vi går efter dagligen
För att många kan relatera till dom sociala reglerna och tycka samma sak.

Men gud förbjude de som skulle ha en egen vilja.
Då blir man inte accepterad av samhället. 
För att man inte spelar enligt reglerna.

Men om vi tänker så här

Vad är det som får oss att känna att detta är rätt eller fel?
Uppfostran. Från våra föräldrar. Eller annan modersroll. Från våra förfäder.

Hade dom blivit lärd sig något annat
Hade vi lydigt följt andra mallar.


Som barn ifrågasätter man mycket saker som vuxna säger. När de inte kan ställa sig till svars för de små oprogrammerade hjärnorna får dom tillbaka
"För att jag säger så"
Eller 
"Det bara är så"

Kom ihåg att älska era föräldrar

2015-03-26 @ 23:31:46 | Lite om mig Kommentarer: 0
Idag är jag tacksam.
Fruktansvärt tacksam över mina snälla föräldrar som alltid ställer upp och hjälper mig

Igår gjorde jag och pappa en deal.

Han ska ge mig pengar
Jag ska köpa LCHF klassad mat
Ta hem den
Laga den
Pappa kommer och hämtar matlådor 
Jag får äta gratis i utbytet mot att jag lagar maten! 

Fruktansvärt värt.

1. Man går ner i vikt till sin idealvikt om man håller sig till LCHF (low carbs, high fat)
2. Om ni inte redan visste det är LCHF en ultimat diet att äta som Diabetiker
3. Mamma och pappa får lagad mat varje dag
4. VARIERAD mat som vi i familjen Blom varit lite dålig på hah
5. Win win!


Min pappa har ätit LCHF i flera år nu. Jag vet att det är många som är kritisk mot denna diet. Men det är lite mer som ett val av livsstil för många. 
Man har sen barnsben fått höra att man ska äta från hela kostcirkeln, ja.

Det är bra, visst.

Men i dagsläget håller genomsnittet inte måttet. Vi konsumerar alldeles för mycket kolhydrater! Vi blir bokstavligt talat karamelliserade.
Socker stimulerar samma del av hjärnan som kokain #randomfact

Dock ska jag inte prata om socker som att det är gift, inte till 100%
Men till 95%


Ni ser, 
Jag har läst innehålls förtäckning på allt jag äter hur mycket kolhydrater det är i allt
Ända sen jag var 8 är gammal.


Inte för att jag är manisk eller varit anti mat
Haha tvärt om 
jag har nog varit en av mina vänner som öressat mest godis emellanåt

Men för att kunna få ett humm om hur jag ska anpassa min sjukdom. 



Man får sig en bra uppfattning om vad socker gör med ens kropp. För varje gång jag äter något sött måste jag klicka på min dosa jag bär på mig dygnet runt. Klickar jag inte på den får jag känna biverkningarna av sockret
rejält.

Hade inte ni haft en fungerade bukspottkörtel hade ni också känt det. 

Man mår dåligt. Kroppen reagerar. Den försöker driva ut de överflödiga sockret som du just intagit, hur? Kiss.

Haha förlåt att jag just skrev kiss men ah, sant.

Fungerar inte det nog bra och nog mycket socker inte tar sig ut så börjar du spy. Du får magsmärtor, feber, kissnödig och törstig.

Får du inte insulin, det själva motgiftet, som kan kompensera sockret, så påbörjas en blodförgiftning. Som kallas ketoner. Det finns teststickor som många diabetiker har hemma för att kunna se hur mycket ketoner man har i blodet för att kunna avgöra om du måste bli liggandes på sjukhus, om man varit utan insulin för länge.
Efter ungefär en vecka av kaskadspya, viktnedgång och orkeslöshet är du död. Utan insulin.

Era bukspottkörtlar producerar insulin.
Min gör inte det alls. Vilken huvudtecknet på att jag har Diabetes Typ 1.

Det finns några andra typer av Diabetes också, bland annat graviditetsdiabetes.

Men de vanligaste är Typ 1 och Typ 2.

Typ 2 får man vanligast när man är äldre, överviktig och överkonsumerat kolhydrater för länge. Den bukspottkörteln producerar fortfarande lite insulin, den har inte lagt av till 100%. Med typ 2 kan man leva ett liv helt utan tabletter (vanligast med tabletter i typ 2 och insulinsprutor till typ 1) 
Om man håller sig från kolhydraterna och mltionerar.


Jag klarar mig inte länge utan insulin. Jag måste använda det resten av mitt liv. Jag får inte överkonsumera insulin heller för då dör jag också.

Hela mitt liv består av konstant balansgång.



Jag är väldigt tacksam, alltid varit
Fruktansvärt tacksam för att jag lever i den tid vi gör. För att det finns insulin.

Och fruktansvärt tacksam för mina föräldrar. ♡


Sommaren jag fick Diabetes var jag som sagt 8 år. Vi var i Piteå som vanligt under sommaren. 
Men jag blev sjuk.
Väldigt sjuk.
Jag spydde hela tiden och bkev bara sämre och sämre.
Jag kunde inte behålla någonting jag åt och jag tappade 10 kg. 
Ironiskt nog var det enda jag fick i mig Obóy som min mormor gav mog, haha!
Men hon visste att jag aldrig skulle tacka nej till Obóy. Så jag fick det dagligen.

Vilket i efteehand var något av det värsta tänkbara, 
Men det visste vi inte då. 

Jag var sängliggandes dygnet runt, men spenderade mer tid liggandes på toalettgolvet mellan spyattackerna för det var skönt med det kalla golvet och slippa ödsla den lilla energin jag hade på att springa fram och tillbaka.

Jag minns att jag i mitten av denna vecka försökte mig upp och försökte gå ut till alla de andra på uteserveringen mommi hade. Jag var så känslig mot solljuset och kunde knappt se något. Men jag orkade inte gå mer än kanske 20 meter.

Tillslut ringde pappa vårdcentralen utanför Hortlax och sa att hans dotter var sjuk, att hon inte kunde behålla någonting.

Kvinnan i andra sidan luren sa åt min far att ringa när det är någonting allvarligare än magsjuka och la på i hans öra.




Okej, låt oss detta sjunka in en liten stund.





Hade det inte varit för mina föräldrars beslut att åka in den dagen har jag mest troligt bara blivit 8 och ett halvt år gammal.

Pappa fick bära mig in i vårdcentralen för att jag inte längre kunde stå.

Jag minns hur jag låg och kved på sängen av smärta och bad de bara vara över.

Sen fick jag åka hösta prioriterad ambulans in till Sunderbysjukhus.






Jag har provat äta LCHF tidigare, och mina värden har aldrig varit mer stabila än var dom var då. Jag behövde inte längre balansera! Min kropp gick in i en slags trans som kallas ketos. Inte riktigt kolla upp innerbörde med de än men det är i princip som att min kropp omvandlar all fett som jag tar in till energi, istället för att som tidigare, använda kolhydraterna som energikälla. 
Så kroppen ställs om till att förbränna fett.

Och då slipper jag alla dessa dlar och toppar! Jag behöver inte längre ta insulin till maten! (hög produktion av insulin skapar viktökning också)

Det enda jag behöver är min basaldos, de lilla den pytsar in var tredje minut för att hålla en grund. 


Hoppas ni blev er lite klokare, eller att ni alls förstår vad jag försöker förmedla haha





IDAG i alla fall!
Så köpte jag mat, pappa betalade, jag lagade allt utom soppan och LCHF brödet jag tänkt.

Tänkte då en grön smoothie till förrätt, avakadosoppa + lchf bröd + creme fraiche + knapriga baconchips med västerbottens ost till varm/kall rätt då den kan ätas både varm och kall.
Mörk choklad doppade "marsipan" bollar med kokosflingor till dessert! 

Helt sjukt. Jag älskar LCHF. Ludvig frågade varför jag aldrig är lika taggad på att laga vanlig mat som jag är att laga mat utan kolhydrater
Kanske för att korv med makaroner och ketchup inte är så spännande
Varje dag
Varje vecka

 Som pappa sa "det funkar tills man fyller 30"

MEN SÅ KUL DET VAR!


Jag glömde slå på fläkten när jag gjorde bacon och västerbottensost chipsen. 
Det steg till övervåningen, jag och Ludvig fick små pustar av röv lukt och ifrågasatte varandra ifall vi ljög om att vi hade fisit. 
Men de lukta fan hela tiden. 

Haha vi följde doften utanför sovrumsdörren alltså det luktar riktigt svettig RÖV i hela huset!!!!! 

Men! Det ska bli gott imorgon.
Och mina fake marsipaner smakar som vanlig marsipan.
Det är fan lycka.

När jag gjorde dom stod det i receptet "några droppar bittermandelolja" 
Stoppa en halv kork.
Smakade sen på den för att se hur stark den var.

Ingenting jag personligen rekommenderar att man gör.

Sen måste ni också förstå att det inte finns nog mycket tid här i världen för rättstavningar.

PA - bästa jobbet hitils

2015-03-26 @ 01:14:53 | Kommentarer: 2
Herregud jag hade nästan glömt hur svårt jag haft för att kunna sätta rubriker på inlägg

The struggle is real.

Jag ska inte ge er några förhoppningar nu,
Men
Jag laddade faktiskt ner blogg.se appen nu.


I förra inlägget blev det lite popup grejer
Min dator är sjuk
Den har virus
Men det har också min telefon.
Så om ni får några sms där det står hej och ett smeknamn som bara jag använder till er
Så är det jag som skickar virus. 

Så var inte så dum som jag uppenbarligen var med att öppna detta.
För då kan det hända att ni skickar obehagliga sms till folk som ni döpt till kanske "john kattstrypare" eller "gurk pappa"

Vem vet.
Men.
Det är väl bäst att vara ärlig kanske.


Varför personlig assistent är det bästa jobbet  som finns, för mig
Är för att det är mer som att komma hem till någon som kommer att bli din vän, som du kommer att lära känna och förhoppningsvis komma mycket bra överens med. Det kommer inte längre kännas som att du går till jobbet. Tiden kommer att flyga förbi och sen i slutet av månaden får du pengar för att du varit hem till din vän och hjälpt till med de saker som hen inte klarar av att göra själv.
Föreställ dig själv att råka ut för en olycka eller få en svår sjukdom som är livshotande.

Du har aldrig sett dig själv som handikappad. Du kanske till och med inte sett åt den personens håll eller gett ett leende på stan för att du är rädd för att personen ska känna sig utstirrad.

Det är sant att man kollar mer på någon som sticker ut och sitter i en rullstol. Det har jag märkt själv. Vill dom att jag ska titta på dom eller ej? Ska jag vända ryggen till?

Det handlar i grund och botten mycket om normer. Det låter klyschigt men, hur hade du själv velat bli bemött? Oavsett om du sitter i en stol med hjul eller ej.

Jag hade velat få mer leenden. Jag menar,
Bara jag säger hej till en tant jag möter på gångbanan och dom ler tillbaka och hälsar gör gott. Både för henne och för mig.


Nu känns det som jag snöa in mig lite här på en grej. Fick mig att tänka på ett väääldigt tidigt inlägg jag skrev för herrans många år sen där jag frågade ifall jag ska krama någon på skolan jag möter eller ej. 

Herregud vad jag kramades förr.
Nu kramas jag inte lika mycket. Jag tror de beror på min respekt till andra, hur de hade velat bli benött,
Det vet jag inte.



Men på tal om potatisar 
Det är också ett mycket fint jobb för efter att jag hade läst min dagbok från 2005 blev jag lite ledsen över en sida.
Just en specifik sak som legat kvar i mig.

Första gången jag kände mig annorlunda.
På ett dåligt sätt.

Jag är uppvuxen som ni många kanske vet i Skogså. På min skola gick det 28 personer från 6års till 6an.
Alla kände alla. Det fanns inga fördomar för man kände människan.
Man visste redan.

Men när jag då skaffade, de o så saknade, MSN hittade jag en kille jag tyckte väldigt mycket om via Hamsterpaj. Vid namn David.
David lades till på min msn och vi pratade.

Man fick följa i min dagbok historien om denne David. 
Från första kontakt, till att David såg min vän, till att David fick intresse för henne, blockade mig och det inte längre var jag som var intressant.

Vilket jag nu började fundera på haha vi såg fan likadana ut då.

Men under denna tid skrev jag i min lilla blåa bok att jag samlade mod för att fråga denne David imorgon ifall han tyckte om mig lika mycket även fast jag hade Diabetes.





Låter mig själv få det där att sjunka in lite.





Jag kände mig inte annorlunda tills de att andra ärliga barn i min omgivning hade fördomar och inte förståelse eller vetskap om vad Diabetes innebar.
Och det har jag än idag.
Av vuxna mest.


Jag hade accepterat de faktum att jag stack ut, lite grann.
Jag mådde lite sämre över min diagnos när jag var yngre men
Jag var ett barn.

Alla Diabetiker behandlas nog lite till och från som ett barn när jag tänker efter. Det är alla som är rädd om en som vill en väl, verkligen.
Men.


Okej det jag vill komma till egentligen är nog att vi får veta för lite om sjukdomar i skolan. Ingenting alls faktiskt. Om man inte senare i livet väljer att plugga vård. 

Vi har alla någon i vår omgivning som har någon form av diagnos. Vissa syns, vissa inte.

Men med dom som dagligen lever med risken att dö vilken minut som helst är detta en fara.
Fara av okunskapen hos alla runt omkring oss.



Det går att beställa halsband för flera hundra kronor som säger vilken sjukdom du har ifall det händer någonting.
Jag hade ett som barn men det är tyvärr försvunnet. Idag vill jag ha ett nytt.

Men även om jag bär mitt halsband känner jag mig inte trygg. Hur vet jag att den som en dag hittar mig avsvimmad ser mitt halsband? Hur vet jag att denna person inte bara antar att jag fått mig ett glas vin för mycket och somnat? 

Men något som skrämmer mig mer är dom som hört lite om just sjukdomen Diabetes och säger "men om du är låg och svimmar, visst ska man ge dig insulin då?"

Om det är någon som undrar över svaret på denna fruktansvärt vanliga, ovetande, skrämmande fråga är svaret: NEJ. FÖR GUDS SKULL, NEJ. 

Då dödar du mig, det garanterar jag dig.






Jag måste ha någon mer diagnos som än är odiagnoserad då jag inte kan hålla en röd tråd.





För att få det lite mer sammanfattat det hela
Att jobba för någon som fått en eller flera diagnoser är inte på någon som helst grad skrämmande. Du är precis som personen som kanske inte kan gå.
Hen kanske är en bättre personen än dig till och med.
Det beror helt på.

Beror på vilken människa du möter. Men ge alla en, kanske till och med två chanser.


Och ändra skolsystemet. Mer allmänbildning till alla och mindre vetskap hur man räknar ut arean på ett blåbär eller om kalle har 50 bullar och äter 43, vad har han då? 

Diabetes. Han har Diabetes.

Skämt åsido, det har han inte alls. Eller kanske lite lågt blodsocker.


Någon dag ska jag berätta lite mer om Diabetes för er. Det är trots allt det jag levt med mer än halva livet och det enda jag är bra på att skriva uppsatser om ifall det är någon som ber mig skriva en.

Jag har även tagit kontakt med Diabetesförbundet här i Boden
Ja, jag vet att de åker ut till skolor och förklarar lite för barnen vad de handlar om, men jag menar mer undervisning om sjukdomar i helhet, inte bara Diabetes.
Och sagt mig frivilligt att följa med dom ut till skolorna för att berätta mer och bryta fördomar, för dom kan rädda liv en dag.




Nu är klockan två på natten igen och jag tror att jag behöver mer dagböcker i mitt liv. 

Här har ni en bild på hur liten jag var när jag diagnoserades med "sockersjukan"
Jag kallade den så för jag kom aldrig ihåg vad den hette. Det var även efter de som jag fick mig min bästa vän, Kurre aka Kurt. Min tröst-kompis.

Det var på den tiden man fortfarande använde nattlinne dessutom. Den tiden det bara stod "Mjölk" på kartongen, då freestyle var hippt. Innan mp3.

"Hej kära dag-bok! 9/7-05"

2015-03-26 @ 00:04:41 | Kommentarer: 0
Idag satt jag och läste igenom min gamla dagbok.
Min andra dagbok om man ska vara exakt.
 
Den är ljusblå i plast med "vaddering" eller hur man ska beskriva det.
På omslaget är det två gula nallar som kämpar sig i motvind.

Nu slog det mig att det var faktiskt ett ganska fint budskap.

Det fick mig att tänka på hur kul det är för mig att läsa dom här gamla meddelandena till mig själv och mina dåvarande nära vänner om hur jag önskar att vi aldrig säger adjö för gott, om hur sorgligt det egentligen skulle vara.
 

Hur lätt allting var och vad man tyckte var ett sådant stort problem då.
90% av dagboken handlar om hur jag frågat killar om vem dom är kär i.
Hur jag funderade över ack, tänk om det är två personer somom skriver kärleksbrev till mig, vad gör jag då?

Så mycket problemhade jag. 
Då.
 

Något som dock än förbryllar mig är människor som nästan dagligen besöker min blogg än? 
Under90 dagar finns det toppar med som mest unika besökar: 5.
Haha vem fan är ni 5 personer?

1 av dom måste då iallafall vara mig själv. Men ni andra 4?

Sen måste jag bara förundras över hur många av mina inlägg här på bloggen som består i grund och botten av "ojoj nu har jag inte skrivit på länge, ska nog börja blogga igen"

Så, jag har lärt mig att jag aldrig ska lova något mer, haha! 
sry u 4 guys.
funny cuz it's true.



Men likförbannat är det alltid lika kul att gå tillbaka och läsa gamla tråkiga inlägg om vad jag gjorde den där dagen i mars 2015. För att det är kul att minnas. 
Gud förbjude om man skulle tappa minnet.

Idag har jag inte varit produktiv, alls.
Jag tycker om dagarna här imellan där jag är själv hemma och inte kan göra ett, ursäkta språker, JÄVLA SKIT
dagens agenda lyder: sov till kl 12. någon som skulle köpa en mörkläggningsgardin via boden köp byt och sälj stod i min hall och ropade hallå. 
Jag undrar hur länge hon stod där.
Stannade uppe som allt för många nätter för länge och laddade ner motivations appar till träning och självklart kl 2 på natten är då man vill starta sitt nya liv, varje natt.
Icket. Jag tränade icket. Men jag fick Cecilia att träna. Vilket fick mig att må lite mer dåligt av mig själv så jag åt en skål med glass och oboy.
Perfect.
Peta fingret i munnen på Holger och undra fan hans tunga gjorde i gommen.
Klippte mina toppar.
Gjorde en huskur på att bleka mina tänder.
Och redigerade min kropp snygg i återigen en ny app jag laddade ner natten före.

Det kändes lite bättre.
But still.

Nu ligger Ludvig i soffan och somnat, snarkar, som vanligt. Men jag är avundsjuk på hans förmåga att kunna somna mitt i en mening, det ger jag han cred för. 


Och om inget annat så får jag åldersnojja över att jag är 20 år gammal.
Jag bor i hus.
Jag jobbar.
Jag gör viktiga samtal och försöker leka vuxen med att skriva CV och försöka få mig attraktiv för arbetsgivare.
Jag är inte nog vuxen för att kunna ta mig ut och vara nyttig,
eller äta en ordentlig middag.
Inte heller nog stor för att köra bil än för att jag undviker helst faktorn över att plugga till att köra bil.
Jag vill inte växa upp.
 
Jag vill inte heller att mina vänner ska växa upp.
Jag vill sitta på bibblo och skratta tills jag gråter för att vi gör pruttljud åt tanterna brevid som böjer sig efter böcker.
Eller undra vad fan som finns i rummet med bara ett fönster? 
Ett till fönster.
 
 

Varje kväll när jag tänker vill jag vara liten.
Men samtidigt varje morgon jag stiger upp för jobbet känner jag mig lite viktig och behövlig.
Stolt när jag går från mitt jobb och känna att jag tjänar in mina timmar.
Timmar av mitt liv som jag säljer till arbetsgivare, för att kunna försörja mig själv.

Och samtidigt har jag inte en krona över till sparande för att göra någonting kul.
Och sämst på att löneförhandla så jag nöjer mig med det jag får.
 
 
Typiskt.
 
 
Och samtidigt som dagen går och de underbara grannarna jag har får de mig att längta vansinnigt mycket till alla deras planer och min sambos planer, om att skaffa getter till sommaren.
För att på torsdag nästa vecka åker vi på påsklov i till Strömsund för att träffa saknade Johan och hans nya tjej Emma.


10 år sen jag var 10, som gått så jävla fort
10 år tills jag är 30. Vars är jag då jag läser detta?
 
 
 
Tacka fan för jag bara har 4 besökare.

Design By Tasnim
RSS 2.0