Vad var det som gick så fruktansvärt snett
vad hände
Vad som hände med min stackars katt:
Kurre var en okastrerad fin kisse som gillade att gå ut för försvinna någon vecka för att frieria runt om i byarna, och åkte därför också på mycket stryk av de andra hankatterna. Han kunde komma hem med sår över halva ansiktet och tovor som låg som en matta över magen.
Dock hade han ju klarat sig fint alla gånger med bara skrubbsår. Dock var han ute förra vintern för länge så han förfrös tippen av ena örat, därav hans tipp blev lite avrundad.
Dock denna gång var han borta för länge för att överleva själv.
Han var hemma på min födelsedag sista gången innan han försvann.
Fan va fin han var. Dom följde alltid med och firade då det var någon som fyllde år..
Han var fan min bästa vän.
Sen, efter den dagen sprang han för långt.
Han var borta lite väl länge och vi blev oroliga eftersom han var fortfarande ute då det var 40-grader ute.
Sen, den 6e mars kom han hem igen.
Hans vänstra öra var alldelens uppsvällt och svullnaden gick ner ända under käken där de var fyllt av var.
Han hade tovor som vanligt och han hade ett sår på högra framtassen, var det vi såg.
Vi rengjorde hans sår, klippte hans tovor och gav han mat och vatten, sen fick han sova med mig.
Under natten så gick det hål på hans öra och han började blöda och vara så vi fick lägga oss på en handduk för att inte förstöra kudden.
Torsdag den 8e mars hade vi restaurangöppet med klassen, men det var inte någonting jag ens övervägde att åka till skolan för det var då vi skulle till djursjukhuset i älvsbyn. Det ångrar jag inte en sekund.
Kurre åkte i bilen brevid mig och han var relativt lugn. Då vi gick in höll jag honom i famnen och han gosade ner nosen mot min mage och hals då vi skulle gå in, för här ville han inte vara.
Jag satte ner han på skötbordet men han sökte bara skydd hos mig. Sen var jag tvungen att lämna dom ifred en timme för de behöve söva ner han, raka han för att kolla på såren och se hur illa infekterat örat var. Det sista han gjorde innan jag lämnade honom var att ställa sig på bakbenen mot mig, sätta tassarna runt halsen på mig (som han brukade), gav mig en kram och en nos kyss på halsen.
Då hon kallade in oss så sa hon
"Han måste ha varit i ett illa slagsmål med någon annan katt eller djur för han har bitmärken. Han har en tumör på magen som vi inte våga röra förmycket vid ifall den skulle "aktiveras". Han har ett svårt sår på högertassen, så svårt att tassen hade behövt amputeras. Han har tappat sina två undre framtänder och örat är så svårt skadat och det luktar inte sund om det - det luktar ruttet. Likaså luktar det ruttet ifrån munnen på honom. Han måste ha fått en rejäl smäll, kanske till och med en lätt påkörning av en bil - och nu har han börjat ruttna innifrån. Hade vi försökt rädda honom hade han ändå gått bort inom någon månad och fått kallbrand som gör fruktansvärt ont. Det är bäst om vi låter han få gå."
Jag har aldrig blivit så ledsen över något som någon sagt.
Jag brast ut i gråt och jag skrek. Jag tog kurre i min famn och började skaka för jag var så ledsen.
det sticker i min näsa och tåras i mina ögon då jag skriver det här. det är inte kul att veta att något så kärt ska tas bort från dig. jag trodde på sin höjd att det värsta som skulle hända då vi tog dit han, att han skulle mista sitt öra för det var förfruset.
Det var inte kul att se kurre såhär. han hade inte en spänd muskel i sin kropp
nu börjar jag gråta
och hans käke bara hängde
jag höll upp den så han inte skulle se så död ut
inte än.
han sjönk ihop i min famn och han kunde inte göra någoting åt saken
inte jag heller
tillsist sa sköterskan att kurre hör mig, att det här jag säger kommer vara det sista han kommer få höra
nu får jag ont i halsen av att tänka på det
jag började prata med honom som jag alltid gör
fast med gråten i halsen
som en mor som skulle hålla sig stark inför sitt barn då det ligger dödssjuk framför henne
och jag kallade på honom
för att få något svar
han knystade.
nu börjar jag gråta
han
han hörde mig.
på riktigt.
riktigt på riktigt.
och jag började gråta igen
snörvlade som ett svin
men det kan inte hjälpas för man kan inte vara mer ledsen än vad jag var då.
Jag tror inte riktigt ni förstår..
Jag la ner han på skötbordet och satte mig så jag såg på honom längst bordkanten och grät
systern sa "kanske det kommer en ny kisse som får värmas av din kärlek någon dag?"
helt ärligt kände jag mig bara förolämpad av hennes tilltal.
jag röt åt henne att det är ingenting som kommer kunna ersätta honom och det vet jag redan nu.
Jag fortsatte att kalla på honom, och nu var det något som tändes i honom så med svaga ben och krafter försökte han ställa sig upp och ta sig mot mig.
då systern såg detta tog hon tag i honom och tryckte han mot bordet och sa att "nejnejnej, nu ska du ligga ner" det är nog det som irritera mig mest. ihelvete quinna. fa-aan!
hon sa redan tidigare att då jag är redo ska han få sin sista spruta.
ett lugnande medel som används på människor, fast en överdos.
aldrig heller att jag skulle bli redo för att lämna han
så dom gav han den.
dom ville inte heller låta hans bedövning släppa så att han också kunde säga adjö, det var bäst att ge han den medan han redan var i detta tillstånd.
Efter att han fått den höll jag honom i famnen och skulle inte lämna han för än han på riktigt var borta från mig.
Jag höll om honom så jag hade fingrarna över hans hjärta så jag kunde känna att dom fortfarande slog.
och jag kallade på honom
denna gång
jag kan fan inte hålla mig från gråt
denna gång kurrade han.
han spann och låg så lungt och avslappnat i min famn där jag gungade honom fram och tillbaka.
tanken rörde mig
då jag valt ut honom och påväg hem från piteå en stjärnklar vinternatt 2003 somnade han så lungt innanför overallen min, och spann. han kurrade. det var därför jag döpte han till det. Kurre. Kurt.
att han nu idag den sista dag skulle spinna som han spann den första dan.fan kurre
fan ska du vara så jävla fin för.
det var det sista han gjorde innan hans hjärtslag svagnade och försvann. de sista var så svaga att man knappt märkte då han inte fanns längre.
nä, det här är ett känsligt ämne för mig. nog det känsligaste.