hej igen

Jag vet inte vad jag skrev sist riktigt,
Har inte kollat.

Men jag vet att det har hönt mycket sen dess, det är det enda jag kan lova.


Jag vet att sist jag skrev var det inte säkert med jobb, eller det kändes inte säkert än
Men nu sitter jag här, mitt i natten på mitt jobb.

Lovad minst 2 år.

Jag for på ett underbart efterlängtat läger i Öjebyn med svenska kyrkan. Jag fick flera nya vänner, men framförallt hittade jag mig en vän som för mig får mig att se annorlunda på min diabetes. För att han har den själv. Han döljer den inte och pratar gärna med andra om den.

jag vet att jag gärna inte vill prata om min olikhet. Men Jonathan har en tatuering över hela sin underarm som visar att han lever med den, och framförallt ifall det skulle hända honom något.

han har haft den nästan lika länge som mig och alla visste om det. Han gör den till en bättre sak än vad jag gjort i mitt liv.

och det är väldigt klokt av honom.

Men sen fick jag känna något som jag inte förstått förän då. Hur andra vill mäta mitt blodsocker ligger för att få veta, veta hur en mår. Han sov i samma rum som mig och Fanny en kväll. På morgonen mätte jag hans blodsocker och han hade lågt. Jag kunde se mig själv i samma situation han va i just då, att det löser sig låt mig bara få sova lite till.

och i samma situation som mina vänner när jag själv är där.

Tacksam över att få träffa en vettig människa i samma ålder och situation när man så länge känt sig ensam om problemen, att inte kunna få svar från en annan synvinkel.

Fanny hade en gång en liten inblick hur det är med ett blodsockerfall. Alla symtomen var där och det var en rejäl en för det är sällan det händer en icke diabetiker. 
Men att veta att hon hade en var när hon sa "fyfan nu vet jag hur det känns. Men det jag inte kan förstå är att du inte tar hand om dig själv bättre när du känner sådär varje gång"

Att bli ifrågasatt varför man väljer att äta det sötaste som finns i huset vid lågt blodsocker eller pressa allt du hittar
Det vet du inte förän du känt det själv.
det känns som man ska dö även fast man  et att man egentligen inte behöver äta allt de där för att må bra igen
men då tar de längre tid
Längre tid att må så jävla dåligt svag och obehag

Det går bara inte hejda sig. Kroppen försöker överleva och överdriver då.

sen så

Den 7/5 skrev jag mitt teoriprov och klarade det!! Fick 58 poäng

Den 12/5 fick jag mitt körkort!


Tre dagar senare blev Holger överkörd utanför vårat hus.

Den 19/5 fick jag en bil av Ludvig! ♡






Grejen är att det hänt så mycket fantastiskt den senaste tiden och jag borde vara överlycklig. Jag är tacksam, men jag är bara tom.

Att förlora ännu en vän som låg mig lika nära hjärtat som Kurre har slätat över min lycka.

Jag är neutral.

Det är svårt och tungt, svårare att förstå.

Vi har inte bott hemma sen dess. Nyss var det ett hem, nu är det bara ett hus. Tomt skal.

Alla måaten vi hade är inte lika viktiga längre. Allt är väsentligt.

Allt bara är nu.